RUNDVANDRING PÅ ASPÖ
För att göra det lättare för dig som besökare att röra dig på ön (utan att störa de människor och BILD fåglar som bor här), har en ca 1,5 km lång natur- och kulturstig anlagts. Stigen som startar och slutar i hamnen är tydligt markerad i terrängen. Goda skodon rekommenderas; stigen som annars är lättgången leder upp längs två berghällar som kan vara mycket hala vid regn.
Längs stigen finns tolv stationer , av vilka elva är numrerade (kapellet behöver inget nummer), som har till uppgift att ge en enkel introduktion till valda delar av öns intressanta natur och historia. Ta gärna med dig kikare, fågel- och växtbok för att lättare kunna identifiera fåglar och växter som du träffar på längs stigen. Se upp för ormar!
1. Utskärslandskapet förändras
Den här lövskogsdungen med sin täta örtvegetation var tidigare ett potatisland! Om du tittar efter ser du att det delvis är omgärdad av ett stenröse. Idag bebos dungen av fåglar som bofink, trädgårdssångare och rosenfink.Liksom glesbygden överallt i Finland har utskären genomgått en radikal avfolkning och strukturomvandling under de senaste 50 åren. Den gamla formen av naturahushållning har nästan helt upphört. Som en följd av att fiskarbondens grepp om utskärsnaturen nästan helt upphört har växtligheten undergått förändringar som även för en icke-biolog är klart iakttagbara; det tidigare så öppna landskapet växer alltmer igen.
Rishedar och bergsområden som du möter överallt på Aspö var tidigare helt trädlösa; efter att betesdjuren försvann får glasbjörkar och rönnar växa ifred och blir träd. Här uppe på berget hittar du en mosaik av små växtsamhällen i skrevor och fördjupningar med en mängd intressanta växtarter: enbuskar i olika former, ljung, kråkris, odon, både grå- och gulvit renlav, vitmossa, björnmossa, kärleksört etc. - arter som måste kunna tåla långvarig torka. Undvik att trampa på renlaven om den är kruttorr eftersom den då smulas sönder – det kan ta femtio år för en renlavsmatta att växa upp igen!
2. På Mjölkslät mjölkades korna
På den här ängen mjölkades byns alla kor förr i tiden (före storskiftet). Därför kallas den Mjölkslät. Varje hushåll på ön hade 1–2 kor, ett antal kvigor och kalvar samt ett tiotal får. Boskapsskötseln har uråldriga traditioner i skärgården och har starkt påverkat öarnas vegetation. Eftersom det var ont om betesmarker transporterades kreaturen ut till olika holmar för att beta, vilket betydde mjölkningsfärder med "holmbåten" - morgon och kväll i all slags väder. Det var kvinnornas jobb. Hit till hemlandet och Mjölkslät togs korna först efter höbärgningen. Titta upp mot berget framför, spår av kostigen som ringlar upp mot toppen syns bra ännu. Korna följde stigen till betesmarkerna på andra sidan berget.
I början av 1970-talet försvann den sista kon från Aspö, vilket har lett till att alla gamla betesmarker växer igen. Från kanterna krymper Mjölkslät då enbuskar, nyponros, hallon, hundfloka och brännässla gör intrång. De representerar arter som berättar att en tusenårig hävd håller på att gå till historien. En del av Mjölkslät håller ännu ut med en härlig ängsflora, med bl.a. teveronika, vitmåra, gulmåra, nejlikrot, rödklöver – och ett litet bestånd med nattvioler! Denna anspråkslösa orkidé är under dagtid närmast luktlös, men under natten får den en stark väldoft som kan påminna både om viol och vanilj. Doften lockar till sig nattflygande fjärilar och andra insekter. Nattviolen tillhör de orkidéer som har punglikt uppsvällda rotknölar. Av dessa tillredde man sedan slutet av medeltiden ett slags "kärleksdryck" som återspeglas i gamla namn som Ståndört (1578), Manstyrckia (1685) och Ålderdomens Sängietröst (1694).
3. Tydliga spår från istiden
Här ser du delar av en fornstrand som bildades när inlandsisen drog sig tillbaka och började smälta för 10 000 år sedan. Det var då skärgårdslandskapet fick sin sista finputsning och formades till det landskap som vi ser idag. Kullen här framför dig steg upp ur havet efter istiden, spolades ren av havsvågorna – och kvar runt kullen blev en vall av stenar och block som var för tunga för att sköljas bort. Landhöjningen som för tillfället är ca 40 cm på 100 år har lämnat denna fornstrand så här högt uppe; du kan själva räkna ut när vågorna senast svallade här!Här på Aspö är spåren efter istiden mycket välbevarade. Titta på bergs- konturerna: de norra sidorna består av branta, slipade rundhällar – som den här framför. Det är hällarnas stötsida, den sida som vätte mot isens rörelseriktning och slipades rund och slät. Läsidorna är mera sönderbrutna och "trasiga". Titta noga efter, så ser du tydliga repor och räfflor ristade i berghällen som går i "isriktningen" från NNV till SSO. Räfflorna ristades in av stenar och block som frusit fast i glaciärens botten. Visst är det fascinerande att tänka att det har legat ett flera tusen meter tjockt istäcke här för miljoner år sen, som sen bara smälte bort! Ännu är processen inte avslutad; Åboland blir fortfarande till och reser sig sakta men säkert från istidens bojor!
4. Hummelnäsberget
Härifrån Hummelnäsberget ser du en av Skärgårdshavets vackraste skärgårdsmiljöer med byhamnen och kapellet som på en bricka! I fonden ligger Norrskären. Aspöarkipelagen omfattar ca 300 holmar: Norrskären, Österfladan, Söderskären, Västerskärgården och Vidskär långt ute i sydväst (som Jurmoborna bytte bort till Aspö på 1700-talet för 6 kappar råg och ett bösslås!!).Den stora landmassan i öster är Nötö. Sedan 1958 går farleden (som skämtsamt kallas för "Strandpromenaden") in till sydvästra Finlands hamnstäder mellan Aspö och Nötö. Under goda isvintrar isolerar farleden Aspö från dess naturliga uppland Nötö. Rakt över Aspö går flygkorridoren som förenar Finland med kontinentala Europa!
En bit framåt på berget ligger högsta punkten på Aspö, .... meter över havet. Lägg märke till de tydliga isräfflorna på hällens nordsida!
Under krigstider har utsikten härifrån sett annorlunda ut; här har legat både ryska och tyska flottenheter. Ryska under första världskriget, tyska under andra världskriget. Under fortsättningskriget utnyttjades Aspö som krigshamn av den tyska flottan i kriget mot ryssarna. Här i sundet mellan Sommarö och Hummelnäs låg bl.a. kryssarna "Prinz Eugen" och "Lutzow"skyddade av u-båtsnät. Kryssarnas grova förtöjningsringar kan ni ännu se på klipporna ute i sundet. "Prinz Eugen" och "Lutzow" tillhörde de största krigsfartyg som fanns i Östersjön. Besättningen köpte fisk och mjölk av öborna, var allmänt snälla och vänliga och hjälpte till med höbärgningen sommaren 1944. På öarna hade de ett par försvarsnästen och sex luftvärnskanoner. När Die Kriegsmarine under dramatiska omständigheter lämnade finländskt territorium i september 1944 efter fredsavtalet med Sovjetunionen, dumpade de till Aspöbornas förtret sitt u-båtsnät i sundet och därmed saboterades vinternotvarpet för evinnerliga tider. Trots att öborna hann blir bra bekanta med många av de tyska flottisterna under deras Aspövistelse, har ingenting hörts av tyskarna sedan kriget. Kanske ingen av dem lyckades återvända hem?
På väg ner till Torskarhamn kan du igen se delar av fornstranden med vackert rundslipade och lavprydda små stenar.
5. Tre Kronor och Torskarhamn
Tre Kronor kallas de här tre flyttblocken i granit. Från havet utgör de ett bra landmärke eftersom de "lyser" tydligt mot de omgivande mörka bergarterna. Graniten spricker gärna upp i fyrkantiga block och därför kunde inlandsisen lätt plocka med sig sådana här delar ur granitmassivet. Titta också på de vackra geologiska mosaikmönstren på klipporna här runtom, som bildats när bergartssmältor för tusen miljoner år sedan rört sig längs sprickor, stelnat och bildat s.k. gångarter.Om du är du intresserad av botanik kan du här nere vid stranden hitta många typiska skärgårdsväxter: bl.a. tulkört bland stenarna och gåsört nere på stranden. Gåsörten har fått sitt namn av att den trivs där gässen betar. På latin heter gåsörten Potentilla anserina. Artnamnet anserina kommer av det latinska namnet Anser som betyder gås. Här på stranden i Torskarhamn betar ofta Aspös häckande grågäss. Grågåsens latinska namn är Anser anser; i Aspöarkipelagen häckar ca 10 par grågäss. Gåsörten har i tiderna använts som läkemedelsväxt. Man torkade den blommande växten och tillredde en drog som användes som kramplösande medel och som omslag på variga sår. Också nattviolen kan hittas i strandvegetationen.
Här nere i Torskarhamn håller ejdern och svärtan gärna till; i Aspöarkipelagen häckar ca 300 par ejder och 20 par svärtor. Andra sommarfåglar som är vanliga på Aspö är de smäckra silvertärnorna och de högljudda och färgglada strandskatorna som man inte kan undgå att se eller höra. Under vårflyttningen är sällsyntheter som svart rödstjärt, stenknäck och blåhake regelbundna besökare på ön.
6. Alskogen
Ännu för drygt två decennier sedan var det här klibbalsbeståndet viktigt för djurhushållningen på Aspö. Efter höbärgningen på sensommaren slet man i veckor med att bryta lövkärvar till fårens vinterfoder. En normal vinter krävde ungefär hundra lövkärvar per får vilket betydde att varje hushåll behövde ett tusental kärvar. Vanligtvis var det de unga som fick klättra på stegar i träden och hugga ner kvistarna som sen skulle knippas och bindas ihop. Ett verkligt slitgöra under heta augustidagar med massor av irriterande insekter. Alarnas förgrenade och stympade stamform vittnar om denna lövbrytning.Undervegetationen är idag mycket rik med ett stort antal arter. I de fuktigare partierna hittas olika bräkenarter (ormbunkar) och ståtliga flockblomstriga växter som kärrsilja, strätta och kirskål. I de torrare partierna finns typiska skogsväxter som ekorrbär och skogsstjärna. Här i grönskan trivs nykomlingar i fågelfaunan som näktergal och rosenfink. De fanns inte här under lövbrytningsepoken. Också gulsångaren som kräver skuggiga och täta lövskogar häckar här. Den kallas också för härmsångare eftersom den är en expert på att härma andra fåglars läten. Under högsommaren är alkärr och allundar de mest djungellika miljöer som Skärgårdshavet kan bjuda på. Frodigheten beror inte bara på bördig jordmån och hög markfuktighet; alen gödslar nämligen sin växtplats mera än något annat träd i Norden. Alrötterna lever i symbios med mikroskopiska strålsvampar, som äger förmågan att binda kvävet i luften. Därför kan alarna slösa med kväve och låta sina blad falla gröna om hösten.
7. Söderäng
Detta är historisk havsbotten! Aspösundet som omnämns i det danska tolvhundratalsitinerariet som en anhalt mellan Åland och Hitis torde enligt ortsbefolkningen ha funnits just här – en mycket skyddad hamn där man låg i lä för väder och vind. Sedan dess har landhöjningen skurit av kontakten med Västerviken och Torskarhamn. Här skulle finnas många intressanta saker att forska djupare i. Kung Valdemars itinerarium är en färdbeskrivning av Hansa-köpmännens resor mellan Danmark och Reval (dagens Tallin). Handelsrutten gick upp längs den svenska ostkusten till Arholma, över Ålands hav, via Lemböte - Kökar - Aspö sund och vidare via Örsund som ligger mellan Hitis och Rosala, och över till Reval.8. Spännande växter
Här nere vid foten av berget hittar du flera spännande växtarter typiska för skärgården, bl.a. blodnäva, tjärblomster, tulkört och getapel. Blodnävan (Geranium sanguineum) är den färggrannaste av alla nävor. Långt in på sensommaren utgör den ett färgstarkt inslag på steniga och torra marker. Tittar du litet närmare på en avblommad näva, vilken art det än må vara, så ser du att den långt utdragna, tillspetsade frukten påminner om en stork- eller trannäbb. Det är den likheten som gett växten dess namn. Det svenska ordet näva är en ålderdomlig benämning på ordet näbb. Blodröd storknäbb kallas också blodnävan i Danmark, en nästan ordagrann översättning av blodnävans latinska artnamn sanguineum = blodfärgad. När frukten är mogen öppnar sig "näbben" med sådan fart att fröna slungas iväg upp till 2 meter från platsen.Tjärblomster är en nejlikväxt som är utrustad med ett finurligt stöldskydd, ett mörkt klibbigt ämne som sitter smetat på den ledade stjälken alldeles nedanför varje nod, dvs. uppsvällda bladfäste. Växtens latinska namn är Lychnis viscaria, artnamnet viscaria betyder klibbig eller egentligen fågellim. Syftet är att bromsa myror och andra småkryp när de vill ta sig uppför stjälken för att beröva blomman den nektar som är reserverad för pollenspridande bin och fjärilar! Nästa gång du ser tjärblomster, titta noga så kan du se att det är många insekter som gått i fällan! Släktnamnet Lychnis betyder lampa och delar av växten lär förr ha använts om lampvekar. Åtminstone lyser tjärblomstret upp torra slänter med sin mustiga purpurröda färg!
Tulkört (Vincetoxicum hirundinaria) är också en mycket allmän skärgårdsväxt. Artnamnet hirundinaria kommer av hirundo = svala; frukterna liknar nämligen en svalstjärt. Släktnamnet syftar på växtens giftiga mjölksaft. Inte ens fåren äter av de giftiga mörkgröna bladen förrän höstens första köldknäpp förstört giftet. Förr användes tulkörten inom läkekonsten, bl.a. som motgift mot ormbett. Den kunde också framkalla kräkningar och hade avförande verkan. Stjälken står ofta kvar över vintern med de mogna frukterna som innehåller frön utrustade med flyghår.
9. Jättens sittplats
Här på klippan intill satt en gång i tiden Aspöjätten, av spåret att döma en manlig sådan, som av någon anledning hade blivit mycket arg på Nötöborna. Med sig hade han en stor sten (som han hade placerat bredvid sig till höger), som han skulle kasta på Nötö kyrka – men han misstog sig på avståndet och stenen damp ner vid Bånholms strömmen på Nötö där den alltjämt ligger kvar. Passa på att ta en titt på den när du har vägarna förbi.Tuschlav (släktet Lasallia) heter den svarta lav som ovanligt rikligt pryder berget ni kom upp längs samt klippbranterna intill. Tuschlaven tillhör navellavarna, "navel" för att de är fästade i en enda punkt på undersidan. Tuschlaven kan man inte ta fel på, då den är ensam om att ha större eller mindre blåsor på ovansidan. Den är en utmärkt färglav, ger ett intensivt rödviolett färgbad som kan användas till många härvor garn. Tidigare gjorde man också tusch av den. Dessutom är laven ätlig. Det påstås att en expedition i Kanada på 1800-talet överlevde under vintern i 30 dagar med dessa lavar som enda föda. Kanske Aspöjätten borde ha ätit mera av tuschlaven innan han kastade stenen till Nötö?
10. Öns utsiktsplats
Innan radion, telefonen och teven kom var det här en av de viktigaste platserna på ön! Hit upp till Storberget travade öns alla gubbar minst två gånger per dag. Härifrån fick man all den information som behövdes om vädrets utveckling, om isläget, om ankommande båtar, om det fanns gråsäl eller vikare i närheten, om hur fågelsträcket gick etc. Behövde man vänta på något, satte man sig bekvämt tillrätta på hyllan här i bergsskrevan intill. Det var också här byns pojkar brukade tjuvröka under sina pass. Av inristningarna i berget att döma har det tillbringats åtskilliga timmar här uppe, och härifrån har inte bara öborna själva spanat utan också ryssar och tyskar under ofärdsår. En bit härifrån, mot gårdarna till, hade de ryska telegrafisterna ett 27 m högt signaltorn under första världskriget. Delar av fästen inhuggna i berget finns fortfarande kvar, du kan se dem intill stigen.Vid bra väder kan man härifrån Storberget se fem kommuner: Kökars östra holmar, Houtskär, Korpo, Nagu och Dragsfjärd. Titta noga med kikare rakt i söder och du ser konturerna av ön Jurmo. Alldeles ensam på öns östra del kan du urskilja den berömda Jurmotallen som genom tiderna varit ett viktigt landmärke för sjöfarare. Tallen lär ha varit lika stor redan på 1700-talet ...
11. Gårdarna
Härifrån syns de tre gårdar som byn är uppbyggd kring: Östergrannas är det långa röda huset till höger (österut) och det är det äldsta (från 1850-talet), sen följer Nästgrannas som är det ljusa huset näst intill och här nedanför berget ligger Vestergrannas som är rödmålat. Byn flyttades hit under medlet av 1800-talet, efter att den gamla byn som låg vid Västeräng brunnit upp. Hela samhället har utvecklats från dessa tre stomlägenheter, som under årens lopp delats upp i mindre delar. Fiskevattnen tillhörande Aspö är fortfarande oskiftade, och de byts varje år på Paulsdagen (25 januari) mellan de tre gårdarna. Vattenarealen omfattar 11 500 ha. Elektricitet fick man först 1993; ett enormt framsteg på en ö där många jobbar borta under veckorna, och fick under vintrarna komma hem till nerkylda hus. Framtidstron är stark på Aspö. Antalet året-runt hushåll är åtta (10–12 personer), och efter en paus på 48 år har det sen 1995 fötts tre barn på ön! Aspö trafikeras sen 1963 av en förbindelsebåt fem dagar per vecka. Männen i aktiv ålder arbetar bl.a. som lotskutterförare och sjöbevakare. Tidigare var alla yrkesfiskare.Kapellet
1696 omtalas predikohuset på Aspö som förfallet och "lärer ej heller något annat ther vpbyggias" hette det. 1698 ville Nötöborna få Aspös gamla kyrkklocka och fick den. 1728 invigdes ett nytt omålat enkelt träkapell. 1850 ersattes det av ett nytt kapell av bilad stock som var 18 fot brett och 16 långt (5,5 m x 4,9 m) och hade en stenmur med kyrkogård. Om 1800-tals bygget skriver L.W. Fagerlund: "Omåladt såväl utvändigt, som invändigt. Fenster finnas i söder och öster, och framför detta senare står ett litet altarbord af trä, omgifvet af ett skrank endast så stort att tre personer i sender kunna kummunieras." Om den lilla kyrkogården skrev han: "Få hafva här blifvit jordade men bland andra en Bollfras, kapten vid ryska flottan."1905 byggde två Nagubor ett nytt kapell av bräder som målades både inne och ute. Det stod till 1949 då en häftig höststorm från nordväst blåste kapellet av knutstenen. Ett internationellt ekumeniskt arbetsläger byggde ett nytt kapell under åren 1955–56. Ungdomarna kom från Danmark, England, Grekland, Holland, Japan Sverige Schweiz, USA och Västtyskland. Varje sommar hålls minst en gudstjänst i kapellet plus en del vigslar och dop för "sommarfolket". Under julen håller byn sin egen samling i kapellet. Sommaren 1997 firade Aspöborna kapellets 40-års jubileum, kapellet var då nymålat och nyrenoverat.
Artiklar och annonser om kapellet
Några ord på vägen
Att röra sig på en liten bebodd utskärsö förutsätter ett civiliserat och kultiverat beteende som kanske avviker från många urbaniserade och anonyma människors vardag; här ute bor och verkar alla mycket nära varandra, varje besökare noteras - därför förväntas du också hälsa på de öbor du möter! Stanna upp och prata en stund och berätta lite om dig själv - om det känns bra.Aspö är ingen statlig nationalpark utan varje kvadratmeter är privatägd och tillhör någon av öborna. Stränderna, ängarna, klipporna och hjortrontuvorna är deras trädgård, där du betraktas som en gäst. Eftersom utrymmet är begränsat på utskärsöar kan inte heller allemansrätten tolkas lika generöst som på fastlandet där arealerna i jämförelse är oändliga. Respektera därför öbornas rätt till att själva plocka de få hjortron och andra bär som växer på deras marker. Öborna själva plockar inget från grannens mark.
Att tälta är inte förbjudet, men det hör till god ton att först fråga någon av öborna.
Håll rent i naturen och ta eventuellt skräp till Sop-Sälle vid hamnen. Tänk på brandfaran, undvik att röka under promenaden om det är torrt.